Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Entry of Sten Sture the Elder into Stockholm | joran persson och karin mansdotter | klassisk | The Explorer A.E. Nordenskiold | The Explorer A.E. Nordenskiold |
Related Artists:
Labille-Guiard, Adelaide
French Neoclassical Painter, 1749-1803 French painter. Labille-Guiard was a painter of the French nobility before the Revolution and survived to paint the citizens of the Directory. Emerging from the 18th-century tradition of powdered wigs and shimmering satins, she captured informal moments in the lives of her subjects, frequently depicting them interrupted from some pastime
Orest Kiprensky
1782-1836 Russian Orest Kiprensky Galleries Orest was born in the village of Koporye near Saint Petersburg on 24 March [O.S. 13 March] 1782. He was an illegitimate son of a landowner Alexey Dyakonov, hence his name, derived from Kypris, one of the Greek names for the goddess of love. He was raised in the family of Adam Shvalber, a serf. Although Kiprensky was born a serf, he was released from the serfdom upon his birth and later his father helped him to enter a boarding school at the Imperial Academy of Arts in Saint Petersburg in 1788 (when Orest was only six years old). He studied at the boarding school and the Academy itself until 1803. He lived at the Academy for three more years as a pensioner to fulfill requirements necessary to win the Major Gold medal. Winning the first prize for his work Prince Dmitri Donskoi after the Battle of Kulikovo (1805) enabled the young artist to go abroad to study art in Europe. A year before his graduation, in 1804, he painted the portrait of Adam Shvalber, his foster father (1804), which was a great success. The portrait so impressed his contemporaries, that later members of the Naples Academy of Arts took it for the painting by some Old Master - Rubens or van Dyck. Kiprensky had to ask the members of the Imperial Academy of Arts for letters supporting his authorship. Wikimedia Commons has media related to: Orest Kiprensky After that, Kiprensky lived in Moscow (1809), Tver 1811, Saint Petersburg 1812, in 1816-1822 he lived in Rome and Napoli. In Italy he met a local girl Anne Maria Falcucci (Mariucci), to whom he became attached. He bought her from her dissolute family and employed as his ward. On leaving Italy, he sent her to a Roman Catholic convent. In 1828, Kiprensky came back to Italy, as he got a letter from his friend Samuel Halberg, informing him that they had lost track of Mariucci. Kiprensky found Mariucci, who had been transferred to another convent. In 1836 he eventually married her. He had to convert into Roman Catholicism for this marriage to happen. He died by pneumonia in Rome later that year.
LELY, Sir Peter
Dutch/English painter (b. 1616, Soest, d. 1680, London Dutch painter, draughtsman and collector, active in England. By a combination of ability and good fortune, he rapidly established himself in mid-17th-century London as the natural successor in portrait painting to Anthony van Dyck. Between van Dyck's death in 1641 and the emergence of William Hogarth in the 1730s, Lely and his successor, Godfrey Kneller, were the leading portrait painters in England. After the restoration of the monarchy in 1660, Lely dominated the artistic scene, and his evocation of the court of Charles II is as potent and enduring as was van Dyck's of the halcyon days before the English Civil War. Although Lely's reputation was seriously damaged by portraits that came from his studio under his name but without much of his participation, his development of an efficient studio practice is of great importance in the history of British portrait painting. The collection of pictures, drawings, prints and sculpture