Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | klassisk | The Prodigal Son | The Explorer A.E. Nordenskiold | joran persson och karin mansdotter | Eric XIV, King of Sweden |
Related Artists:
Lambert, George
English Painter, ca.1700-1765 English painter. He was a pupil of Warner Hassels ( fl 1680-1710), a portrait painter in Godfrey Kneller's circle, but Lambert's earliest dated painting, Classical Landscape with Two Figures (1723; priv. col.), already shows the influence of the landscape painter John Wootton. From 1726 he worked in London as a scene painter at Lincoln's Inn Fields Theatre; he followed the impresario John Rich to Covent Garden Theatre in 1732 and continued to work there until his death. In 1735 he was a founder-member of the prestigious Beef-Steak Club, an association of actors, men of letters and artists, among them William Hogarth and Rich.
Adam Frans van der Meulen
painted Louis XIV before Strasbourg in 1682
Willem van de Velde the Elder
(c. 1611 - 13 December 1693) was a Dutch Golden Age seascape painter. Willem van de Velde, known as the Elder, a marine draughtsman and painter, was born in Leiden, the son of a Flemish skipper, Willem Willemsz. van de Velde, and is commonly said to have been bred to the sea. In 1706 Bainbrigg Buckeridge noted that he eunderstood navigation very welle. He married Judith Adriaensdochter van Leeuwen in Leiden, the Netherlands, in 1631. His three known legitimate children were named Magdalena, born 1632; Willem, known as the Younger, also a marine painter, born 1633; and Adriaen, a landscape painter, born 1636. His marriage was stormy, at least in its later years. David Cordingly relates that Willem the Elder fathered two children out of wedlock in 1653, one eby his maidservant, and the other by her friend. Nine years later the Elder and his wife went through a legal separation, eon account of legal disputes and the most violent quarrelse. The immediate cause of the dispute was his affair with a married woman.e Michael S. Robinson noted that eon 17/27 July 1662, he and his wife agreed to part. A condition of the separation was that the Elder could recover from his son Adriaen etwo royal giftse, presumably gifts from Charles II for work done in England.e Cordinglyes account further relates that the dispute was still continuing after another ten years, since ein the autumn of 1672 Judith complained to the womanes husband.e Robinson adds that by 1674 the couple emust have been reconcilede, for at a chance meeting with Pieter Blaeu in Amsterdam in July the Elder explained that he was only visiting for a few days ein order to fetch his wifee. His son, Adriaen, had died in Amsterdam in 1672, and Willem the Elder was also fetching his grandson, similarly named Adriaen, who was then aged two. After his move to England, the exact date of which is uncertain, but reportedly at the end of 1672 or beginning of 1673, he is said to have lived with his family in East Lane, Greenwich, and to have used the Queenes House, now part of the National Maritime Museum in Greenwich, as a studio. Following the accession of William and Mary as King and Queen of England, it appears that this facility was no longer provided, and by 1691 he was living in Sackville Street, now close to Piccadilly Circus. He died in London, and was buried in St Jameses Church, at the south end of the street.