Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | klassisk | The Entry of Sten Sture the Elder into Stockholm | The Explorer A.E. Nordenskiold | The Sphinx | The Explorer A.E. Nordenskiold |
Related Artists:
Charles S.Raleigh
English-born American, 1830-1925
Friedrich Stahl
German, 1863-1940
Henri Martin Prints
French Post-Impressionist Painter, 1860-1943 Born in Toulouse to a French cabinet maker and a mother of Italian descent, Martin successfully persuaded his father to permit him to become an artist. He began his career in 1877 at the Toulouse School of the Fine Arts, where he was under the tutelage of Jules Garipuy (he was also a pupil of Eug??ne Delacroix). In 1879, Martin relocated to Paris and with the help of a scholarship, was able to study in Jean-Paul Laurens' studio. Four years later, he received his first medal at the Paris Salon, where he would hold his first exhibition three years later in 1886. The year after he won his first medal, Martin was awarded a scholarship for a tour in Italy, where he studied the work of veterans such as Giotto and Masaccio. His 1889 canvas submission to the Salon earned him the gold medal for work that has been described as Pointillist. That same year he became a member of the Legion of Honour. At the 1900 World Fair, he was awarded the Grand Prize for his work. During this period, he became friends with Auguste Rodin. Although Martin's work as a neo-impressionist is not considered groundbreaking, his work was rather well-received, and has been associated with world-class symbolist painter, Puvis de Chavannes. Due to his introverted temperament, Martin decided to move away from Paris. After a decade of searching for an ideal home, Martin bought Marquayrol, a mansion overlooking La Bastide du Vert, near Cahors. He performed his best work in the new tranquil environment, and died there in 1943.