Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Explorer A.E. Nordenskiold | The Sphinx | joran persson och karin mansdotter | Eric XIV, King of Sweden | klassisk |
Related Artists:
Pieter de Grebber
1600-1653 Dutch Pieter de Grebber Gallery Grebber was the son of Frans Pietersz de Grebber (1573?C1643), a painter and embroiderer in Haarlem, and would have been taught painting by his father and by Hendrick Goltzius. He was descended from a Catholic and artistic family (2 of his brothers, and his sister Maria, the mother-in-law of Gabriel Metsu, were known as painters). He was friendly with the priest and musicologist Jan Albertszoon Ban, and had a poem set to music by the Haarlem composer Cornelis Padbru??. In 1618, father and son went to Antwerp and negotiated with Peter Paul Rubens over the sale of his painting "Daniel in the lions pit". It was then handed - via the English ambassador in the Republic, Sir Dudley Carleton - to king Charles I. Pieter got important commissions not only in Haarlem, but also from the stadholder Frederik Hendrik. As such, he worked with on the decoration of the Huis Honselaarsdijk in Naaldwijk and at the Paleis Noordeinde in Huis ten Bosch in the Hague. He painted altar pieces for churches in Flanders and hidden Catholic churches in the Republic. He may also have worked for Danish clients.
Dankvart Dreyer
(13 June 1816 - 4 November 1852) was a Danish landscape painter of the Copenhagen School of painters who was educated under the guidance of Christoffer Wilhelm Eckersberg. Around 1840, he was part of the emerging National Romantic landscape painting scene in Denmark but as a result of his over-dramatic and excessively natural style, he did not fit the aestetics and the ideology of the period. After being widely criticized, he turned his back on the artistic establishment and passed into near oblivion. In 1852, when only 36 years old, he died from typhus. Posthumously, half a century after his death, his reputation was restored, prompted by the art historian Karl Madsen, and today he is considered to be one of the leading Danish landscape painters of his day, the peer of his more famous contemporaries P.C. Skovgaard and Johan Lundbye.
Sven Birger Sandzen
(5 February 1871-19 June 1954), known more commonly as Birger Sandzen, was a Swedish-American painter best known for his landscapes. He produced most of his work while working as an art professor at the Bethany College, Lindsborg, Kansas. Sandzen was born in Blidsberg, Ulricehamn Municipality, Västra Götaland County, Sweden, the son of a Lutheran minister and his wife, an accomplished watercolorist. A protege of Anders Zorn, Sandzen showed an interest in art at from early age, and at the age of 10 joined Cathedral School (Katedralskolan) situated in Skara, to study art under the tutelage of Olof Erlandsson, a graduate of the Royal Swedish Academy of Arts. After graduating in 1890, Sandzen studied for a short time at the University of Lund before moving to Stockholm. It was his intention to enroll at the Royal Swedish Academy of Arts. However, the waiting list proved too long for him. Instead, he sought out and joined a group of young artists who were studying under Anders Zorn, Richard Bergh and Per Hasselberg. This group would later be known as the Artists League (Konstnärsförbundet).At the end of his studies, Zorn and Bergh recommended that Sandzen complete his painting studies in Paris. In 1894, Sandzen left Stockholm to study under Edmond Aman-Jean who introduced Sandzen to pointillism.